Browsed by
Kategori: Historien om Björkhäll

Prestationsångest och tillbaka på banan igen!

Prestationsångest och tillbaka på banan igen!

Hej

Jag har haft väldigt svårt att motivera mig själv till att skriva på bloggen de senaste månaderna. Det är inte det att jag inte gillar att skriva här eller att jag inte gillar att dela med mig av vår resa på Björkhäll. Jag har försökt analysera vad mitt hinder varit. Jag vet inte säkert, men det kan bero på någon form av prestationsångest. Det finns mycket jag vill berätta om och mycket jag vill visa. Jag är ingen van bloggare och Björkhäll är inte någon idylliskt drömtorp där allt är perfekt. När jag läst flera bloggar i samma tema och där ser allt så perfekt ut. Vita drömska bilder på vackra gamla torpkök och fluffiga spetstyger. Jag menar inte att Björkhäll inte är pittoreskt och vackert. Men Björkhäll-livet är inte ett fluffigt moln. Inte än i alla fall.

Vintern har varit lång. Eftersom vi fortfarande är i renoveringsstadiet kan man säga att vi lever i byggkaos. Efter att vi rivit ut hela grunden förra sommaren så har vi ännu inte varmt vatten inne. Golven är fortfarande inte lagda och badrummet finns inte. Vi har gjort precis så man inte ska göra. Renoverar allt på en och samma gång. Vi hade inte mycket till val när hela grunden revs ut.

Jag trivs trots byggkaos, kallvatten och utedass så otroligt bra. Jag har nog aldrig känt mig så hemma någonstans i hela mitt liv. Min Björkhäll-familj är helt fantastisk och jag tror inte jag kunna gjort det här utan dem.

Livet känns lättare nu när våren äntligen är här. Det är fantastiskt att se hur allt börjar grönska och jag har drivit upp massor av smarriga grönsaker som ska få komma ut i trädgården så fort kölden släppt taget.

Jag vill verkligen fortsätta berätta om Björkhäll och visa att det går att leva så här. Enkelt, tillsammans med sina vänner i ett litet torp i skogen. Jag tror kanske jag bara får släppa tanken att det jag visar upp eller skriver inte är perfekt. Det var ju ändå meningen från början att skriva om resan vi göra, framstegen och det fina. Men jag ska även visa det fula, det ogjorda och det som inte blev som vi tänkt oss.

Nu är våren här på Björkhäll och jag är tillbaka på bloggen igen.
Kärlek/ Johanna

img_2833
Mitt och E´s sovrum. Reglat ut väggarna och isolerat. Det ser fortfarande ut såhär.
Bastun! Den byggde vi sent i höstas av en bastuspis som en bekant skulle slänga, nära brädlappar och ett gammalt plåttak. Detta har varit vårt sätt att tvaga oss i vinter
Bastun! Den byggde vi sent i höstas av en bastuspis som en bekant skulle slänga, nära brädlappar och ett gammalt plåttak. Detta har varit vårt sätt att tvaga oss i vinter
Jag har odlat massor av tomater
Jag har odlat massor av tomater
Det här är Björkhäll

Det här är Björkhäll

Det är alltid svårt att veta vad man ska skriva. För jag vill egentligen berätta allt för er på en och samma gång. Jag ska försöka vara så sammanhängande jag kan och idag tänker jag berätta lite om gården .

Torpet Björkhäll är beläget cirka tre mil från Uppsala centrum. Naturen här kring Björkhäll består av stora och små skogspartier med mycket åkermark omkring. Vi har den stora äran att ha två fina åkrar runt Björkhäll. Dessutom är dessa ekologiska vilket är helt fantastiskt då Björkhälls honung blir ekologisk! Glada bin och en glad William, gårdens egna biexpert.
På gården har vi en liten lada. I denna finns idag vår egna lilla verkstad och vedbod. På loftet har vi mycket härlig plats att förvara virke och möbler. Nästa år kommer det byggas ett hönshus i anslutning till ladan och så småningom också en smedja på baksidan. Bredvid ladan har vi en fårhage som inte tillhör Björkhäll. Men vi får äran att njuta av de söta fåren, lammen och alla flugor som kommer på köpet. 😉

Ladan med verkstad och vedbod.
Ladan med verkstad och vedbod.
Gamla torpväxter som finns kvar sedan svunna tider
Gamla torpväxter som finns kvar sedan svunna tid

Tomten är 6500 kvm stor så det finns mycket plats. Gården är ganska vildvuxen nu och det kommer nog ta mycket tid att tämja den. Vi har bland annat ett hallonhav som spridit sig över större delar av Torpets köksträdgård. Det är  hallonhavet ni kan se på bloggens profilbild.
Vi har också en liten gäststuga som heter Villa-Mona. Det är inte vi som döpt stugan utan det står så på en skylt på väggen. Jag tror mig minnas att Mona var en av de tidigare ägarna.
Vi har också en annan stuga som heter Gysta, men som av oss kallas sjörövarstugan. Förklaringen till detta är att stugan sjunkit i ena hörnet och när man kommer in där blir man sjösjuk. Planen är väl att räta upp huset så småningom. Vi har även två trädgårdsbodar, ett dass och en jordkällare!

dsc_7138

Björkhäll, själva huvudbyggnaden, är hitflyttad 1905 från Hälsingland. Så ingen vet riktigt det exakta årtalet då huset byggdes. Men någon gång på 1800-talet kan man gissa sig till. Originalbyggnaden består av bärande plankväggar. Det är verkligen massiva vackra gamla stockar. Det finns även en utbyggnad på baksidan av huset från 70-talet.

Björkhäll. Till höger ser ni utbyggnaden som gjorde på 70-talet
Det vi fått veta om Björkhäll är att det varit ett skomakeri på övervåningen. Vi har hittat spår av gamla skor. Rättare sagt 14 st när vi grävde i jorden och renoverade i sommars. Vi har också fått veta att det funnits lite djur på gården för några generationer sedan. Jag tror det var några kor och höns.

Vårt lilla utedass
Vårt lilla utedass

Det här är i korthet hur Björkhäll ser ut. Följer ni vår resa kommer ni få se mer av gården 🙂

/ Johanna

Ett steg mot frivillig enkelhet

Ett steg mot frivillig enkelhet

Den 27 Maj skrev vi kontraktet. Då blev Björkhäll vårt. Men innan jag presenterar gården och alla vi som bor här vill jag backa bandet och berätta varför jag börjar skriva denna blogg.

Mitt namn är Johanna. Jag har börjat skriva denna blogg för att jag vill dela med mig av den resa som jag precis påbörjat. Jag vill leva ett enklare liv. Det är mycket jag vill skriva och berätta men jag vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans och hur långt bak i historien jag ska börja. Jag har redan raderat flera stycken i denna text. Men jag ska försöka hålla mig kortfattat. Om det går…

Jag har aldrig vetat riktigt säkert vad jag vill göra när jag blir stor. Idag ska jag på något vänster föreställa att vara stor. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill göra. Men det är kanske precis så det ska vara. Jag har varit deprimerad, känt mig misslyckad och tyckt att jag borde vara något mer. Jag har studerat och har idag två olika examen från universitetet. Jag har ägt ett hus i ett villaområde och haft många olika arbeten. Men ändå har jag inte känt mig genuint lycklig. Vad är det jag vill egentligen?
I ett badkar i Polen, på en av alla våra resor satt jag och min sambo och filosoferade om livet. Vad var det som kändes fel? Vi hade ännu en semester ihop. Vi gjorde det som vi verkligen älskade. Se oss om i världen och umgås med varandra. Men hur vi än vände och vred på saker så kom vi fram till att vi nästan aldrig träffades. Tänk om vi kunde skapa oss ett liv, där vi fick mer tid till varandra och göra sånt som vi älskar. Odla, bygga, teckna, måla, hantverka och backpacka. (Vi reser aldrig speciellt exklusivt). Men det enda vi kunde göra nu var att resa på semestern. Vi saknade tiderna när vi hade mera frihet. Längtade tillbaka till Irland då vi liftade runt och såg saker ihop. Eller till kvällarna nere vid ån när vi metade abborre hela kvällen och myste under en filt.

Hur skulle vi nå denna enkelhet? Den här friheten där man tar sin ryggsäck och ger sig iväg när man vill. Eller bara tillbringar tid hemma och odlar, bygger och plockar svamp. En av de första stegen var att vi skulle dra ner på våra kostnader. Då krävs ett boende som är billigare. Efter många olika idéer och planer som gått åt pipsvängen så började vi smått se oss om efter billiga sommartorp. Vi var på några visningar men inget föll oss i smaken.

Samtidigt som vi gjorde detta var det några av våra närmaste vänner som också behövde söka nytt boende. Under flera års tid har vårt lilla gäng pratat och drömt lite om att skaffa oss en ”Bullerby” där vi kan leva tillsammans, odla och leva kollektivt. Kanske skulle vi fyra göra detta till verklighet?

En dag så satt jag och min vän Petra, oberoende av varandra och tittade på annonser på olika små hus i Uppland. Båda såg annonsen på ett 90 kvm rött torp med vita knutar från 1905 och vi bestämde att vi skulle åka och kolla på torpet. Sagt och gjort. Vi fyra åkte, blev förälskade och här börjar vår gemensamma historia!

fil-2016-09-14-14-36-57