Överraskningar del 1

Överraskningar del 1

När man skaffar sig ett gammalt hus kommer det oftast överraskningar. I Björkhäll kom kanske fler än vad vi trott. Det är verkligen tur att vi har varandra. Om jag och min Emil skulle stått med det som behöver göras själva vet jag inte hur jag skulle orkat. I dagsläget har vi inget badrum, inget avlopp, inget riktigt kök som fungerar, kallt inomhus då det drar genom hålen i väggen och inget värmesystem. Som tur fungerar ju utedasset, duschen på jobbet och tvättmaskin hos vännerna.

Den första överraskningen vi hittade i Björkhäll var i början av sommaren. Då upptäckte vi en liten fläck i ena hörnet på golvet, i det rum som skulle bli Emils och mitt sovrum. Utan att ens tveka började vi riva upp golvet. Under det vackra trägolvet fann vi massor av sågspån(!!). Trägolvet vilade på rönta golvbjälkar som i sin tur låg på allt detta spån. Bjälkarna hade börjat återgå till naturens kretslopp. De förra ägarna hade sagt något om att golven var lite kalla. Det är inte så konstigt då spånet hade sjunkit ihop och det fanns en luftspalt på ca 20 cm mellan spån och trägolv. Efter mycket oro och en heldel efterforskningar, där vi frågade diverse experter från alla olika håll, bestämde vi oss för att gjuta en platta. Det finns mycket åsikter om vad man bör och inte bör göra i gamla hus men efter mycket om och men fick komfort gå före gamla byggnormer. Så, gjuta en platta fick det bli. Hur svårt kan det vara? Det är bara några steg bort fick vi höra.

Det enda vi behövde göra vara bara att: Få bort allt spån, fylla i makadam, lägga i alla avloppsrör, lägga på isolering, armering, golvvärmerör och sedan gjuta en platta. Lätt va?

Allt detta bestämde vi oss för att göra själva. Vi är ju ändå fyra personer och alla hade ju sommarledigt då. Allt man behöver är ju några spadar, skottkärror och folköl. Dock är inget är så enkelt som man tror, bara att gräva ut allt spån tog oss två månader. Efter utgrävningsarbetet fortsatte flera veckors arbete med att fylla igen grunden med singel, isolering, golvvärme och sedan gjuta en platta.

Detta är en av flera stora omfattande renoveringar som påbörjats. Eftersom grunden blev en sådan stor renovering då allt som stod på golven behövdes kastas ut gick inte riktigt planen ”ett-rum-i-taget”.

Allt detta jobb för att få leva ett enklare liv?
Som sagt, ibland blir det lite mer jobb än man tänkt sig.

 

Björkälls kök innan vi upptäckte överraskning nummer ett!
Björkälls kök innan vi upptäckte överraskning nummer ett!
Sovrummet när vi upptäck skadan!
Sovrummet när vi upptäck skadan!
Nu är alla fina brädgolv bortrivna och det är dags att gräva bort spånet. Det är ca 50 cm spån!
Nu är alla fina brädgolv bortrivna och det är dags att gräva bort spånet. Det är ca 50 cm spån!
Så hör rötna var samtliga bjälkar i grunden.
Så hör rötna var samtliga bjälkar i grunden.

img_4995Lite kass bild, men efter allt spån var utlagt passade vi på att byta alla gamla avloppsrör mot nya.

 

Fortsättning följer…

Vintern är här

Vintern är här

Jag har varit dålig på att uppdatera senaste tiden. Jag tror det beror på den stress och press som ligger i luften just nu. Vi har arbetat med pumphuset och nu har vi golv, väggar och tak. Det är otroligt viktigt att det blir färdigt snart så vi kan få in varmvatten. Jag har ändå hopp kvar och det känns som om det kommer gå. Men det är tufft för oss just nu. Det är kallt här hemma nu när snön lagt sig. Huset är inte så välisolerat och mycket värme smiter ut. Det märks nu när snön kommit.  Igår upptäcktes det att en vägg i vardagsrummet i proincip saknade isolering. Det är viktigt att vi får ordning på den nu.

Vi behöver också bli klara med att mura upp grunden till vedspisen i köket. Nu när vi inte har någon kamin inkopplad i murstocken kyler den ner huset.
Det är som sagt påfrestande att alla renoveringar tagit så mycket tid och inte är klara än nu när snön fallit. Det börjar bli kallt att springa på dasset och jobbigt att åka och duscha hos vänner. Men jag vill verkligen bara vara positiv. Jag vet att det kommer bli bra. Det är lite jobbigare nu bara för det är kallt.
Om man stannar upp i stunden. Ser vad vi gjort och uppskattar alla små mål som vi klarar är det inte så farligt. Det är klart. Vi visste inte att det skulle bli så här mycket jobb. Vi visste inte att vi behövde renovera så mycket på en gång. Men det råkade bli så.
Jag älskar Björkhäll, min Björkhäll-familj och jag tycker det är ett vackert äventyr vi har tillsammans. Ett enklare och fridfullare liv kan kosta lite blod, svett och tårar. Men jag vet att det blir bra till slut.

Här ska vedspisen stå!
Här ska vedspisen stå!
Murning pågår.
Murning pågår.
Bakom alla vackra bilder….

Bakom alla vackra bilder….

döljer sig sopberget.
Jag skriver många inlägg med vackra bilder på trädgården och annat idylliskt som händer på Björkhäll. Visst är det en vacker tillvaro vi har. Men för att bygga denna vackra vision så måste man ju få en del skräp under naglarna och i trädgården. I helgen lyckades vi faktisk att åka med tre fulla kärror med skräp till återvinningscentralen. Men så här illa ser det faktiskt ut på gården just nu.

 

Hej igen!

Det är ingen tvekan om att det är höst nu. Björkhäll och skogarna här omkring sprakar i alla nyanser av gult och rött. När solen går ner på kvällarna är det som om skogen brinner. Det är verkligen vackert. Vi har också haft vår första frostmorgon. Den var härligt krispig och jag önskade att jag hade haft kameran med mig när jag vandrade på grusvägen så jag kunnat visa er hur vacker den var.
Det har varit ganska mycket under veckan och jag har inte riktigt hunnit med att skriva något inlägg. Jag bjuder er idag på ännu en inblick i vardagen här på vår lilla gård.

Veckan började ganska lugnt då de flesta här har legat och varit sjuka. Själv har jag klarat mig från sjukdomar. Jag tillbringade hela onsdagen ute i skogen med en vän för att hitta säsongens kanske sista svamp. Vi bestämde oss för att ta en tur till ett naturreservat här i närheten som jag inte undersökt än. Där finns en stor mosse och det sägs att man kan finna hjortron där. Efter någon timmes vandrande i skogen kom vi fram till mossen och hittade till vår stora glädje hjortronblad. Så nästa säsong ska jag bege mig dit igen för att plocka hjortron.
Vi hade tyvärr dålig tur med svampen och hittade endast en kantarell. Det verkar som om vildsvinen bökat upp alla trattkantareller. Vi hittade dock massor av lingon och vi tillbringade en lång stund på knä i lingonriset medan solen värmde. I helgen passade jag på att göra finsk raakapuuro som min mormor alltid gjorde när jag var liten. Det är en rosa lingongröt som liknar klappgröt.

Några nyfikna kor hälsade på oss!
Några nyfikna kor hälsade på oss!
Sen rensade jag lingon hela kvällen
Sen rensade jag lingon hela kvällen

Veckan som gått har varit händelserik trots sjukdomar och förkylningar. William har också fyllt år och han fick i present en kurs i ölbryggning. Under en heldag har vi lärt oss hur man brygger öl. Vi bryggde en stout och om 4-6 veckor ska vi tillsammans tappa upp ölet i flaskor. Det var en mycket lärorik och rolig kurs och jag känner mig verkligen inspirerad till att börja brygga hemma i köket. Så förhoppningsvis kommer vi snart bli självförsörjande på ölfronten. Det vore inte helt fel då 75% av oss på Björkhäll älskar öl.

14522321_10153796643076044_2049213869_o 14536622_10153796643121044_1602747371_o 14536645_10153796643151044_2094546537_o 14551051_10153796643196044_576464319_o

Förutom allt mys som bärplockning och ölbryggning så har vi arbetat med projekt-pumphus. Jag berättade i ett tidigare inlägg att det är något som vi kommer att bygga. Ett litet hus för våran egen brunn. Hela grunden är gjuten och klar nu. Sen så byggde Emil och hans pappa upp stomme och takstolar igår. Det känns helt underbart att det är på gång och att vi så småningom kommer ha varmvatten. Det är något som vi verkligen saknat. Särskilt nu när det börjar bli lite kallt att tvätta sig utomhus.

Jag kommer med mer uppdateringar och lite bilder på de renoveringar som gjorts och pågår här på Björkhäll under veckan. På återseende kära läsare.

Livet lunkar på.

Livet lunkar på.

 

Jag blir så glad och lite förvånad över hur många som läser den här bloggen. Det trillar in så många besökare och vi har fått så fina kommentarer både här och på Facebook. Vi på Björkhäll tackar er för att ni vill läsa blogginläggen och för alla fina uppmuntrande ord vi på fått. Tack.

Livet i här på gården rullar på. Det är mycket att göra och hösten har kommit med stormsteg. Jag har vandrat i skogarna här om kring i många dagar för att hitta svamp. Dock har det blivit så torrt ute och svampen har torkat bort. Det har inte varit helt hopplöst men jag har inte hittat några större skördar, men tillräckligt till några kantarellsmörgåsar. Jag har önskat mig regn några dagar nu men vädret har varit väldigt vackert , inget dåligt i det men för svampen är det inte så bra. Igår och idag kom det äntligen regn och nu hoppas jag på mycket svamp i skogen. Det börjar bli säsong för svart trumpetsvamp nu och jag hoppas verkligen att jag kan hitta lite trumpeter snart.

Det är mycket att göra inför vintern här på Björkhäll och hade vi varit en gård på 1500-talet så skulle vi nog bara klarat oss 1 månad på den ved och potatis som vi har lyckats få fram. Tur att vi inte har kravet på oss att kunna leva på det Björkhäll ger just nu. I framtiden är väl tanken att vi ändå ska ha så mycket odlingar så vi klarar oss några månader om året.

Det som händer just nu är att färdigställa de renoveringar som påbörjats under sommaren. Utomhus ska ett pumphus byggas där vattnet från vår egna brunn ska pumpas upp i en hydrofor som sedan ska skicka upp vattnet till torpet. Idag står en hydropress i köket som startar i tid och otid. Det blir ett fruktansvärt ljud när den startar och det går inte att prata med varandra i köket när den för oväsen.

När pumphuset är klart blir det badrummet som ska färdigställas. Vi har inte haft någon dusch här på fyra månader. Att leva enkelt kan betyda många olika saker. Men att tvaga sig i balja i -30 grader är inte riktigt det vi menar med ett enklare liv. Badrummet som ska färdigställas är inget stort och lyxigt badrum. Det är på knapp 3 kvm och man kommer kunna gå in och backa ut. Det blir nog bra ändå skulle jag tro.

Vi behöver även installera kaminer i huset. Vi har en gammal som behöver bytas ut. Det är helt enkelt så att hade vi levt på 1500-talet så hade det varit lite svårt att överleva denna vinter.

/ Johanna.

Grönkål är tacksamt att odla. Går att skörda långt in på hösten.

dsc_7085-copy

Det här blir inte mycket mat!
Det här blir inte mycket mat!
Det här är Björkhäll

Det här är Björkhäll

Det är alltid svårt att veta vad man ska skriva. För jag vill egentligen berätta allt för er på en och samma gång. Jag ska försöka vara så sammanhängande jag kan och idag tänker jag berätta lite om gården .

Torpet Björkhäll är beläget cirka tre mil från Uppsala centrum. Naturen här kring Björkhäll består av stora och små skogspartier med mycket åkermark omkring. Vi har den stora äran att ha två fina åkrar runt Björkhäll. Dessutom är dessa ekologiska vilket är helt fantastiskt då Björkhälls honung blir ekologisk! Glada bin och en glad William, gårdens egna biexpert.
På gården har vi en liten lada. I denna finns idag vår egna lilla verkstad och vedbod. På loftet har vi mycket härlig plats att förvara virke och möbler. Nästa år kommer det byggas ett hönshus i anslutning till ladan och så småningom också en smedja på baksidan. Bredvid ladan har vi en fårhage som inte tillhör Björkhäll. Men vi får äran att njuta av de söta fåren, lammen och alla flugor som kommer på köpet. 😉

Ladan med verkstad och vedbod.
Ladan med verkstad och vedbod.
Gamla torpväxter som finns kvar sedan svunna tider
Gamla torpväxter som finns kvar sedan svunna tid

Tomten är 6500 kvm stor så det finns mycket plats. Gården är ganska vildvuxen nu och det kommer nog ta mycket tid att tämja den. Vi har bland annat ett hallonhav som spridit sig över större delar av Torpets köksträdgård. Det är  hallonhavet ni kan se på bloggens profilbild.
Vi har också en liten gäststuga som heter Villa-Mona. Det är inte vi som döpt stugan utan det står så på en skylt på väggen. Jag tror mig minnas att Mona var en av de tidigare ägarna.
Vi har också en annan stuga som heter Gysta, men som av oss kallas sjörövarstugan. Förklaringen till detta är att stugan sjunkit i ena hörnet och när man kommer in där blir man sjösjuk. Planen är väl att räta upp huset så småningom. Vi har även två trädgårdsbodar, ett dass och en jordkällare!

dsc_7138

Björkhäll, själva huvudbyggnaden, är hitflyttad 1905 från Hälsingland. Så ingen vet riktigt det exakta årtalet då huset byggdes. Men någon gång på 1800-talet kan man gissa sig till. Originalbyggnaden består av bärande plankväggar. Det är verkligen massiva vackra gamla stockar. Det finns även en utbyggnad på baksidan av huset från 70-talet.

Björkhäll. Till höger ser ni utbyggnaden som gjorde på 70-talet
Det vi fått veta om Björkhäll är att det varit ett skomakeri på övervåningen. Vi har hittat spår av gamla skor. Rättare sagt 14 st när vi grävde i jorden och renoverade i sommars. Vi har också fått veta att det funnits lite djur på gården för några generationer sedan. Jag tror det var några kor och höns.

Vårt lilla utedass
Vårt lilla utedass

Det här är i korthet hur Björkhäll ser ut. Följer ni vår resa kommer ni få se mer av gården 🙂

/ Johanna

”Jag skulle aldrig orka bo med andra”

”Jag skulle aldrig orka bo med andra”

”Jag skulle aldrig orka bo med andra”. Det är något som jag fått höra flertalet gånger när jag berättat för min omgivning att jag och min fästman skaffat ett litet rött hus med vita knutar tillsammans med våra vänner. Det är ju inte direkt något man gör när man närmar sig 30 och ska föreställa att vara vuxen och ”ska” bilda familj, göra karriär och annat som är ristat i sten. Jag blir inte direkt förvånad över reaktionerna men jag kan inte heller förstå varför det skulle vara något så främmande. Kollektivt boende är inget nytt påfund och vi kan finna olika exempel på kollektiva levnadssätt i historien.

I sökandet efter ett enklare liv, där tid värderas högre än pengar är kollektivt boende något som kommer med fler fördelar än nackdelar. Det tycker i alla fall jag. Bland annat blir det billigare att leva då vi delar på utgifterna, detta bidrar till att vi alla kan jobba mindre om vi vill. På Björkhäll hjälps vi åt med vardagssysslor men också med underhållet av gården. Genom att hjälpas åt får vi också loss mer tid till annat.

Dock ska jag erkänna att våran första sommaren på Björkhäll har varit ganska intensiv då mycket har behövts göras. Men jag vet också att det hade blivit mycket tuffare om det bara hade varit jag och Emil. Sen finns det en annan stor fördel, det är att vi har roligt. Jag älskar verkligen att komma hem till Björkhäll, vår gemensamma fristad som vi bygger upp. Jag vet också att för varje dag som går så blir det bara bättre. Björkhäll är platsen där vi kan förverkligar många av våra drömmar. Jag kan se det framför mig, den dagen när vi har ett växthus och våra framtida höns som pickar på gården. Jag kan föreställa mig alla bikuporna, djuren och närheten till naturen. Jag har en väldigt romantiska bild över hur det kommer bli här på gården. Du kanske tycker jag är naiv?

Det känns som att det jag skriver inte är någon nyhet, att kollektivt boende öppnar upp för många möjligheter. Ändå får jag då och då förklara varför vi valt att köpa ett hus på landet med några vänner.

Jag ångrar det inte en sekund!

bjorkhall_maj

Ett steg mot frivillig enkelhet

Ett steg mot frivillig enkelhet

Den 27 Maj skrev vi kontraktet. Då blev Björkhäll vårt. Men innan jag presenterar gården och alla vi som bor här vill jag backa bandet och berätta varför jag börjar skriva denna blogg.

Mitt namn är Johanna. Jag har börjat skriva denna blogg för att jag vill dela med mig av den resa som jag precis påbörjat. Jag vill leva ett enklare liv. Det är mycket jag vill skriva och berätta men jag vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans och hur långt bak i historien jag ska börja. Jag har redan raderat flera stycken i denna text. Men jag ska försöka hålla mig kortfattat. Om det går…

Jag har aldrig vetat riktigt säkert vad jag vill göra när jag blir stor. Idag ska jag på något vänster föreställa att vara stor. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill göra. Men det är kanske precis så det ska vara. Jag har varit deprimerad, känt mig misslyckad och tyckt att jag borde vara något mer. Jag har studerat och har idag två olika examen från universitetet. Jag har ägt ett hus i ett villaområde och haft många olika arbeten. Men ändå har jag inte känt mig genuint lycklig. Vad är det jag vill egentligen?
I ett badkar i Polen, på en av alla våra resor satt jag och min sambo och filosoferade om livet. Vad var det som kändes fel? Vi hade ännu en semester ihop. Vi gjorde det som vi verkligen älskade. Se oss om i världen och umgås med varandra. Men hur vi än vände och vred på saker så kom vi fram till att vi nästan aldrig träffades. Tänk om vi kunde skapa oss ett liv, där vi fick mer tid till varandra och göra sånt som vi älskar. Odla, bygga, teckna, måla, hantverka och backpacka. (Vi reser aldrig speciellt exklusivt). Men det enda vi kunde göra nu var att resa på semestern. Vi saknade tiderna när vi hade mera frihet. Längtade tillbaka till Irland då vi liftade runt och såg saker ihop. Eller till kvällarna nere vid ån när vi metade abborre hela kvällen och myste under en filt.

Hur skulle vi nå denna enkelhet? Den här friheten där man tar sin ryggsäck och ger sig iväg när man vill. Eller bara tillbringar tid hemma och odlar, bygger och plockar svamp. En av de första stegen var att vi skulle dra ner på våra kostnader. Då krävs ett boende som är billigare. Efter många olika idéer och planer som gått åt pipsvängen så började vi smått se oss om efter billiga sommartorp. Vi var på några visningar men inget föll oss i smaken.

Samtidigt som vi gjorde detta var det några av våra närmaste vänner som också behövde söka nytt boende. Under flera års tid har vårt lilla gäng pratat och drömt lite om att skaffa oss en ”Bullerby” där vi kan leva tillsammans, odla och leva kollektivt. Kanske skulle vi fyra göra detta till verklighet?

En dag så satt jag och min vän Petra, oberoende av varandra och tittade på annonser på olika små hus i Uppland. Båda såg annonsen på ett 90 kvm rött torp med vita knutar från 1905 och vi bestämde att vi skulle åka och kolla på torpet. Sagt och gjort. Vi fyra åkte, blev förälskade och här börjar vår gemensamma historia!

fil-2016-09-14-14-36-57